Solstads gruva

Koppar- och svavelgruva
Verksam under 1630-t, 1740-1798, 1860-1877 samt 1914-1918

Solstads koppargruva ligger 18 kilometer söder om Gladhammarsfälten, i Oskarshamns kommun. Redan på 1400-talet lär gruvdrift ha förekommit här, men det äldsta belägget för gruvdrift  tycks vara från 1630-talet, då Louis de Geer satte valloner att bearbeta det 55 meter höga berget. Gruvan bearbetades då till 13 meters djup.

På 1740-talet återupptogs gruvdriften, bland annat av brukspatronen Johan Olofsson, en av delägarna i Gladhammars gruva. Den fick då namnet ”Prins Gustavs koppargruva”. År 1747 hade man nått 32 meters djup. 1750 var 40 man anställda, i dag- och nattskift, och fyra år senare hade man nått ned till 76 meters djup och brutit ut ett 41 x 8 meter stort bergrum. Malmen förädlades vid Mörtfors kopparverk.

Gruvan gav fortsatt god malm under 1760-talet och 1767 förvärvades den och kopparverket av Peter Christopher Cederbaum. Cederbaum rustade anläggningarna och kring gruvan anlades ett litet gruvsamhälle som t.o.m. hade egen kyrka. Cederbaum var storägare till gruvor och malmbearbetning i trakten, något han blev mycket rik på, men mest lönsam i hans lilla imperium tycks Mörtfors kopparhytta och Solstad gruva ha varit. Vid tiden han övertog kopparverket och Solstad gruva infördes moderna gruvbrytningsmetoder. Istället för att hälla vatten på det upphettade berget och vänta till stenen sprack, började man nu använda krut.

När han avled 1795 hade emellertid verksamheten krympt och 1798 lades kopparverket i Mörtfors och gruvdriften i Solstad gruva ned.

På 1860-talet inköptes flera gruvor i Västervikstrakten av industrimagnaten Henrik Kockum, som lät uppföra ett kopparverk intill Solstadsgruvan. Tre år senare såldes Solstad till ett engelskt bolag ”The Swedish Copper Company” som byggde upp ett gruvsamhälle med arbetarkaserner, magasinsbyggnader, gruvkaptensvilla och brygganläggning på platsen. Minst 100 man, varav många engelsmän, arbetade gruvan intensivt under 1860- talet.

Inledningsvis använde man Kockums kopparverk, men 1868 byggdes ett nytt extraktionsverk vid Saltviken ett par kilometer väster om gruvområdet. Anläggningen var den första i sitt slag i Sverige och rönte stor uppmärksamhet. Både gruvan och extraktionsverket lades ned 1877, och man hade då nått 356 meters djup, vilket gjorde gruvan till landets djupaste för en ansenlig tid framöver.

I samband med första världskriget förekom viss brytning i Solstad, varvid ett anrikningsverk enligt flotationsmetoden och en disponentbostad uppfördes intill gruvan.

Solstads gruva har lämnat mer koppar än någon annan enskild gruva förutom Falun och Bergsbo, och utgör idag en del av riksintresseområde H 87 för kulturmiljövården. I motiveringen till riksintresset framstår gruvområdet som en tydlig, konstituerande del av detta. Vid gruvan återfinns idag, förutom de vattenfyllda gruvhålen, brukskontor och disponentbostad, samt grundresterna av det senaste anrikningsverket.

Källor:

  1. Projekt Gladhammar rapport 2004:09, s. 26-27.
  2. http://www.oxeln.se/solstadsgruva.pdf. Hämtad 2010-05-02.
  3. http://www.mortfors.se/daa_och_nu/brukssamhallet.asp. Hämtad 2010-05-02
  4. http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=43dc4226-dcfc-440e-8bdb-6f7a29aca1e0. Hämtad 2010-05-02.

En reaktion på “Solstads gruva”

  1. Hi,

    thank you for the post on the information about Solstad. I am doing my PhD study in Lund University on the Baltic Sea. One of our study site is Gasfjarden, next to Solstad.

    I wonder if you have published book or information about Solstad.

    Regards,
    Wenxin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *